Herre vilken tråkig lördag! Plugg, plugg och ensamhet, hahaha! Aja, nästa helg blir super , så jag överlever väl här med mina lussebullar och problem.

Musik som piggar upp är iaf Meet me half way med Black eye peas och One more time med Dagft punk! L Y S S N A !

Åh jag hatar att min bästa kompis har börjat ignorera mig. WTF!? Ena stunden kunde hon inte lämna mig ifred och delar verkligen allt med mig, men nu så har hon typ slutat prata med mig!?!?! Blir helt galen att hon tar mig som reserv när hon inte har någon annan att snacka med! Fyfan. Varför kan jag inte bara dissa henne när hon nu behöver mig, istället för att bete mig precis som vanligt ? Ibland är jag för snäll alltså. Hela grejen känns så lågstadiebeteende...

Måste helt enkelt snacka med henne imorgon.

Åh herregud. Precis när mitt liv kändes att inte kunna bli mycket sämre så blev det just det. Ja sämre. Inte bara att mina bästa kompisar sviker så fick jag reda på världens sämsta nyhet. Killen jag är kär i är kär i något annan. Han har en flickvän. Åh herregud. Vad gör man nu? Jag känner mig så förkrossad och förudmjukad. Hur ska jag någonsin komma över denna underbara kille? Alla dessa månader som av mitt liv som varit helt bortkastade! VAD GÖR MAN ÅT DET!?!?!??!?!

Usch, mitt självförtroende är verkligen i botten idag. Det är inte kul när man får IG på ett prov. Speciellt inte första gången som det var för mig, och ännu sämre när det är det är matte: de ämne som jag verkligen har svårt för och som min pappa hoppas att jag ska bli lika bra i som han själv är. IG liksom.... Herregud. I matte A!!!! Hur ska jag klara enda till matte d om jag inte ens klarar av repititionen av nian!? Ja, egentligen får jag väl skylla mig själv, eftersom jag började plugga två dagar innan provet, och inte gick till lärarcentrum för att faktiskt få hjälp! Istället ville jag hem till facebook liksom. Åh, jag är så dum ibland!! :( VARFÖR INSER MAN SAKER NÄR DET ÄR FÖRSENT!? Herregud... Hur ska jag kunna berätta det här för mina föräldrar? De, speciellt pappa, kommer bli så besviken. Jag klarar inte sånt...

Att jag sedan insett att mina kompisar väljer andra före mig, är ju inte heller så kul. Och att personen jag älskar inte har samma känslor för mig gör allt bara sämre.

Åh, just det? Har jag nämt att jag har svinont i tanden, eftersom den är inflammerad?

Som ni märker är mitt liv inte på topp just nu. Vad gör er gladare? Behöver lite tips! Det är så tråkigt att gå runt att vara ledsen och besviken på sig själv och andra...

Åh, idag är en deppdag. Det blir oftast så i bloggen tyvärr. Alltså att jag endast skriver när jag är deppig, för det är då man behöver skriva av sig, i alla fall jag. På något sätt känns det bättre att få ur sig allting. Sen om någon kan hjälpa mig med problemen är en annan sak, men det är i alla fall skönt att skriva om det.

Först och främst är det höst. Det är mörkt, det är kallt, det är regningt. Nämde jag att det är mörkt!? Man går upp, det är mörkt, sitter inne för att det sedan ska bli mörkt igen vid tre!!? Helt sjukt vad det bidrar till mitt höstdepp.

Sedan har vi ju det här med plugget dårå. Sju prov på fyra veckor, är det överhuvudtaget lagligt!? Jag blir så stressad över allt det här att jag inte ens hinner njuta av min ungdom. Man får inte ens helg på helgen, vad är det för koncept? 

Åh, att jag tänker på Oliver gör ju inte direkt saket och ting bättre... Speciellt inte när jag ska plugga. "Men kring år 1500 var Europa ganska primitivt. Man... blablablalalalala, hmm undrar vad Oliver gör nu? Vad ska jag göra på måndag, vad ska jag säga till honom, le? OMG VAD SKA JAG HA PÅ MIG!? Måste..." Jaa, ni fattar hur pluggandet går...

Tillsist har vi det sista problemet (varför får jag det här att låta som en essey!?. Kompisarna. Klassen. Ibland känner jag mig så sjukt jävla ensam, medan jag en annan stund verkligen kan känna mig inne i klassen. Eller nej förresten, jag känner mig inte inne i klassen. Jag känner mig på sin höjd bara bra i klassn. Det är så svårt när man är blyg och inte vet vad man ska säga. Jag blir så avundsjuk när vissa är så rapp i käften. SÅ vill jag också vara! Visst, jag har mitt gäng, men vi är fem, och hur ofta ska man vara fem i en grupp? Eller ens tre? Alltid blir någon utanför, och visst, det brukar inte bli jag, men det händer . Det är en sådan kamp om vännerna, att man alltid måste vara på topp för att få ett umgänge. Hur klarar vissa detta? Åh usch, ibland undrar jag verkligen vem som är ens äkta vänner? Vem kan man egentligen lita på? Jag har alltid velat ha en sådan bästa kompis som i filmerna. Någon man verkligen delar ALLT med, och kan lita på till 100%. Det skulle vara bra att ha, istället för bloggen, haha.

Men jag ska egentligen inte klaga. Jag har flera goda vänner, jag är verkligen inte mobbad, jag får oftast de saker jag vill ha, och har en underbar familj. Men ändå. Är jag fullständigt galen som alltid vill ha något mer?  Som längtar efter en pojkvän, drömmer om en såndär bästa vän och önskar att jag hade det lätt i skolan?

Jag vet inte, men en sak i alla fall klar: detta är major höstdepp...  

Fyfan vad jag spyyyr på tävlingen om kompisar i klassen. Är så sjukt jävla trött över att man måste leverera 200% 24/7 för att få vara med dem man vill. Vänskap är förfan ingen tävlan, den bara är!!

Åh ibland känner jag bara för att byta klass och skita i allt, men jag vet inte om jag orkar börja om på nytt igen, nu när man kommit in i allt det här. Men samtidigt så orkar jag inte tre år av sånt här tempo. Kan man aldrig bara får vara?

Jag vet inte...

Life's a bitch.

Åh, de senaste kvällarna har jag inte kunnat somna förrän typ klockan ett, vilket är väldigt ovanligt för mig som oftast somnar elva på vardagar. Jag ligger och funderar helt enkelt. Det är så mycket att tänka på jämt och ständigt! Läxor, kompisar, kläder, planer m.m Man får ALDRIG lugn och ro!!!!
Just nu tänker jag mycket på min nya klass. Det känns inte riktigt som om jag har hittat min plats än och som om jag och mina kompisar inte riktigt passar in. Jag har liksom tre kompisar jag vill hänga med men sedan har vi the dorks som följer efter oss. Vi vill bli av med dom, så hiimlans jobbiga! Jag vet att jag låter sjukt elak och självisk, men det är inte speciellt kul om resten av klassen börjar att hata oss bara för att vi umgås med dem, som dessutom aldrig säger ett ord! Varför inte bara låta oss vara!???

Seriöst, vi måste bli av med dem, och det är snabbt, för jag vill inte plågas av mina tre år i gymnasiet! Jag har ju knappt pratat med dem, så det är ju inte så att jag "dissar mina vänner", för de är inte mina vänner!

Hur ska man göra detta på ett ganska snällt men bestämt sätt? Svar: det finns inget snällt sätt. Men som sagt det måste göras, annars byter jag klass....

Hur fan kommer man över en kille?