Åh, idag är en deppdag. Det blir oftast så i bloggen tyvärr. Alltså att jag endast skriver när jag är deppig, för det är då man behöver skriva av sig, i alla fall jag. På något sätt känns det bättre att få ur sig allting. Sen om någon kan hjälpa mig med problemen är en annan sak, men det är i alla fall skönt att skriva om det.

Först och främst är det höst. Det är mörkt, det är kallt, det är regningt. Nämde jag att det är mörkt!? Man går upp, det är mörkt, sitter inne för att det sedan ska bli mörkt igen vid tre!!? Helt sjukt vad det bidrar till mitt höstdepp.

Sedan har vi ju det här med plugget dårå. Sju prov på fyra veckor, är det överhuvudtaget lagligt!? Jag blir så stressad över allt det här att jag inte ens hinner njuta av min ungdom. Man får inte ens helg på helgen, vad är det för koncept? 

Åh, att jag tänker på Oliver gör ju inte direkt saket och ting bättre... Speciellt inte när jag ska plugga. "Men kring år 1500 var Europa ganska primitivt. Man... blablablalalalala, hmm undrar vad Oliver gör nu? Vad ska jag göra på måndag, vad ska jag säga till honom, le? OMG VAD SKA JAG HA PÅ MIG!? Måste..." Jaa, ni fattar hur pluggandet går...

Tillsist har vi det sista problemet (varför får jag det här att låta som en essey!?. Kompisarna. Klassen. Ibland känner jag mig så sjukt jävla ensam, medan jag en annan stund verkligen kan känna mig inne i klassen. Eller nej förresten, jag känner mig inte inne i klassen. Jag känner mig på sin höjd bara bra i klassn. Det är så svårt när man är blyg och inte vet vad man ska säga. Jag blir så avundsjuk när vissa är så rapp i käften. SÅ vill jag också vara! Visst, jag har mitt gäng, men vi är fem, och hur ofta ska man vara fem i en grupp? Eller ens tre? Alltid blir någon utanför, och visst, det brukar inte bli jag, men det händer . Det är en sådan kamp om vännerna, att man alltid måste vara på topp för att få ett umgänge. Hur klarar vissa detta? Åh usch, ibland undrar jag verkligen vem som är ens äkta vänner? Vem kan man egentligen lita på? Jag har alltid velat ha en sådan bästa kompis som i filmerna. Någon man verkligen delar ALLT med, och kan lita på till 100%. Det skulle vara bra att ha, istället för bloggen, haha.

Men jag ska egentligen inte klaga. Jag har flera goda vänner, jag är verkligen inte mobbad, jag får oftast de saker jag vill ha, och har en underbar familj. Men ändå. Är jag fullständigt galen som alltid vill ha något mer?  Som längtar efter en pojkvän, drömmer om en såndär bästa vän och önskar att jag hade det lätt i skolan?

Jag vet inte, men en sak i alla fall klar: detta är major höstdepp...  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Life is not measured by the breaths you take, but by its breathtaking moments. - Vis jävel   Så vackert och så sant! ...

Det är sommarlov, och jag är jävligt glad!    Inga måsten. Bad. Sol som gör en lyckligare (och snyggare!).Umgås med de som verkligen gör mig glad: familjen och vissa kompisar. Glass. Sommarklänningar. Shorts. Sova till ett. Resa. Åh juste, nämde ja...

Nu när jag sitter här i ett grått Stockholm, kollar på bilder när jag var liten och lyssnar på musik, så kan jag inte hjälpa att man blir nostalgisk. Åh, när man var liten. Jag saknar tiden då inget var svårt, då mamma och pappa tog ens beslut. Jag...

Det här passar så grymt bra in på hur jag känner nu.   I, I'll get byI, I'll surviveWhen the world's crashing downWhen I fall and hit the groundI will turn myself aroundDon't you try to stop meI, I won't cry   Det är från Alice i underlandet,...

Först så vill jag tacka Evelina, vem du nu är, för att du gör en liten 17årig tjej glad genom att kommentera! ;) Sen har jag tänkt på att det är så sjukt hur mycket vädret påverkar mig. Det är vår på gång, och trots att så mycket i mitt liv har ras...